Farväl Treja

Inte många tallar i Mazzano Romano, nej, men en mängd all slags andra träd i den grönskande Treja dalen. Under den första delen av mitt besök i juli talade jag dagligen med en tall nere i den gamla staden, nedanför torget, och spelade in mina korta funderingar på RC, se With the Pine(s) in Mazzano. Den editerade videon Pondering with the Mazzano Pine (41 min.) är alltför lång för att läggas upp på nätet, åtminstone med den lokala uppkopplingen. En del experiment promenerande längs skogsstigarna längs Treja floden, däremot, inspelade i juli med en GoPro kamera i pannan, är kortare, se Walking in Mazzano. Längre ner på samma sida lade jag några romantiska videosnuttar som jag gjorde helt nyligen, bara ett par dagar innan hemfärden, i stil med stillbilden här ovan.

Då jag vandrade upp och ner längs skogsstigarna insåg jag hur mycket en floddal påminner om bergstrakter, även om sluttningarna är under och inte ovan havsnivån, antar jag. När man promenera längs stigarna eller i trapporna upp till eller ner till den medeltida staden spelar det ingen större roll. Tanken på en flod som gräver sig allt djupare och djupare in i marken genom seklen är i varje fall fascinerande. Murgrönan och all slags klängväxter som täcker allting i grönska skapar också en särskild atmosfär. Floden Treja är speciell för den flyter mot nordost, bort från havet, och flyter samman med Tiber floden först längre norrut. En stor del av dalen är skyddad park och populär bland romarna. Med en bil skulle man kunna ta sig vart som helst på ett par timmar, men jag har stannat i den här idylliska staden och njutit av bylivet.