Åter hos tre furor

Den 8 augusti besökte jag på nytt tre furor i Brunnsparken som jag brukade besöka år 2022 och 2023. Jag ville göra något för dagen var speciell, dagen då den så kallade Lejonporten är öppen. I astrologiska termer betyder det att solen i lejonet är i linje med Sirius, den starkast lysande stjärnan sedd från jorden, stjärnkonstellationen Orion och jorden. Dessutom är den 8 augusti den internationella kattdagen, som grundades av den internationella fonden för djurens välbefinnande (International Fund for Animal Welfare) år 2002. Men varför tree furor?

Jag var inspirerad av en webinar om viskande träd (tree whispering) med Rachel Corby, där hon föreslog att nybörjare skulle besöka tre träd, sitta med varje träd ungefär 20 minuter och lägga märke till hur man känner sig och ifall man känner sig annorlunda med varje träd, för de flesta människor gör det. Och det gjorde jag också, oundvikligt. Furorna eller tallarna och platserna som skapat dem och som de fortsätter att skapa är väldigt olika även i samma park. Jag ville inte spela in mina tankar eller skriva ner dem utan hellre tillbringa tiden med att lyssna, känna, öppen för vad som kunde tänkas ske. Jag kunde dock inte låta bli att ta med min videokamera som vittne, men valde att placera den på avstånd så att den inte fokuserade på mig och så att hela trädet kom med på bild.

Det första trädet jag besökte var den vilande tallen, Reclining Pine, som jag samtalade med en gång i månaden under år 2022 (se bilden ovan). Det andra trädet var den tält-liknande furan, Kaivopuisto pine , som jag praktiserade med hela året 2022. Och det tredje trädet var den höga furan, Pine in the Park, som jag funderade med ungefär två gånger i månaden under år 2023. Trots att övningen var huvudsaken tänkte jag att jag kunde skapa en video triptyk med de tre tallarna. Efteråt insåg jag att jag kunde snarare editera versioner av de gamla videorna för att foga in i dessa nya ramar, som jag gjort med några Örö tallar.

I allmänhet brukar jag fokusera på andningen när jag uppträder, till och med räkna andetagen för att hålla tiden, men nu upptäckte jag att jag upprepade en mening med den första tallen, ‘Jag är nu bara här med dig’. Jag blev utmattad av att stå intill den böjda tallen i solen och när jag lutade min rygg mot den andra tallen upprepade jag ‘tack för skuggan’. Vid den tredje furan satt jag ner på marken och frågade mig själv, kan jag bara vila här. Det förvandlades till den gåtfulla frasen ‘har jag kraft att vila?’ Den huvudsakliga upplevelsen med alla tre träd var ett slags överdriven kroppslighet, en förhöjd medvetenhet om alla spänningar i olika delar av min kropp. Och paradoxalt nog var det en stor gåva.