I Helsingfors och Stockholm

Att tala med träd är min huvudsakliga sysselsättning i år, eller så verkar det. Visst har det funnits några seminarier och föredrag och nyligen modererade jag ett intressant symposium om glömska, Lethe, vid SKH i Stockholm. Jag deltog också i två bibliotekssamtal med Eleanor Bauer om våra respektive X-position publikationer, först om hennes arbete Nora the Many och sedan, en vecka senare, om min gamla bok Att Uppträda med Träd – Performing with Trees. Huvudsakligen har jag trots allt ägnat min tid åt att fundera med en fura i Helsingfors, på engelska, Pondering with a Pine in the Park, för en serie episoder i podden Talar med Träd – Talking with Trees, där det senaste samtalet var den 28 februari. Och så har jag försökt mig på ett samtal på svenska, Tallar Emellan (Between Pines) i Stockholm och i Helsingfors som en budbärare mellan en tall i Brunnsparken och en tall i Nobelparken. Och nu har samtalet utvecklats till en serie experiment med olika slags kommunikationsformer. Efter att ha skrivit och läst upp brev och sedan talat och spelat in brev för att läsas högt, experimenterade vi nu med att gnola. Först försökte jag gnola lite intill tallen i Helsingfors och sedan upprepa gnolandet eller något i den stilen till tallen i Nobelparken. Och givetvis skedde svaret genom att gnola igen. Vad nästa steg skall bli är något för tallen i Brunnsparken att komma på.

Ibland känner jag mig rätt lat emedan jag inte har någon daglig eller nästan daglig praktik med tallar just nu, och känner mig rätt tafatt i mina försök att agera budbärare tallar emellan. När jag editerade videomaterialet från förra året, inbegripet de korta versionerna av Stockholmsvideorna With the Pine in Nobelparken, och Helsingforsvideorna With the Pine in Kaivopuisto Park, och experimenterade även med triptyker, insåg jag ändå att det jag gör i år är något helt annat. Saker utvecklas, även om långsamt. Brevet skrivet till en tall på Örö i november 2020 (och referent-granskat fyra gånger för olika tidskrifter) publicerades äntligen som “Writing with a Pine: Addressing a Tree as Audience”, för ett par dagar sedan i samband med finsk teatervetenskap. Även om det ibland känns som om jag bara upprepar mig själv, kanske saker trots allt rör på sig och förändras.